Vi lånade ut en bil med taktält till den växtbaserad matälskaren Therese Elquist för att få följa med när hon under några magiska höstdagar utforskar naturen, vandrar, bor i taktält och lagar god utemat på storslagna Höga Kusten. I denna reseberättelse tipsar hon om sevärdheter och delar med sig av upplevelsen om hur det är att resa med taktält.
"Mitt namn är Therese och jag har en dragningskraft till äventyr. Stora som små, långt bort och alldeles nära. Jag gillar att upptäcka platser utan allt för mycket planering, låta stunden bestämma vägen. Insupa böljande, skiftande landskap genom bilrutan - och låta själva resan bli en del av upplevelsen.
För en stadsbo utan egen bil är det - när suget efter äventyr sätter in - perfekt att kunna hyra bil en hel långhelg, och inte bara det; bil med tillhörande taktält. Den här gången hade vi bestämt att bilen skulle styras norrut, till en plats där vi aldrig varit tidigare, och som kanske är mer känd som Höga kusten. Ett område som inte bara är en geografisk plats, utan också ett världsarv."
Hoppa till avsnitt
Resans början
Höga kusten är en vacker och trolsk plats där det finns något för alla, på riktigt. Den långväga vandraren och dagsvandraren, småbarnfamiljen och de äldre paret. Kulturhistorikern och nutida kulturälskaren. Tältaren och den som föredrar att bo i stuga. Den som är ute efter skärgård och den som är ute efter att klättra upp för berg, den som vill vandra i skogar och den som vill njuta magnifika utsikter över vidder. Det här är min reseberättelse om några magiska höstdagar med kyliga nätter, molnfria dagar och träd som började skifta i hundratals färger.
Göteborg-Söderhamn
En tidig söndagsmorgon i början av september, när hösten nere på västkusten bara hunnit skymta med sin närvaro i form av krispiga och svala mornar då och då, packades bilen med kläder för vandring och häng kring lägerelden, mat för middagar på uteköket och snacks för vandringar till bergstoppar, ljuslyktor för mörka kvällar och ved till värmande eldar.
Vi satt fart norröver, mot vårt första planerade stopp; Open New Doors Banhof i Mjölby. I en gammal tågstation, huserar ett omskrivet växtbaserat bageri och kafé med riktigt god mat och fika. Vi delade på två skålar med matiga sallader, och köpte med bulle till färden, innan vi åter igen hoppade in i bilen och fortsatte norrut.
Vi hade siktat in oss på några platser vi ville besöka under dagarna längs höga kusten, men allt där emellan var lämnat åt spontaniteten; exempelvis vart vi skulle spendera nätterna. Från campingvana vänner hade vi blivit tipsade om appen Park4night, en app där privatpersoner rekommenderar, tipsar och betygsätter olika platser runt om i världen där det går att spendera natten; allt från organiserade campingplatser till platser för så kallad “free camping”.
Ett par timmar innan solnedgången svängde vi av E4an och körde in i Söderhamn. Vi fortsatte ut längs viken, ut mot kusten, och kom snart fram till en liten, liten udde alldeles nära en mindre väg med plats för två till tre vans eller bilar.
Platsen var glest omringad av höga tallar och precis intill vattnet några meter ner stod tre träbord. Vi stängde av bilen, hoppade ut och fällde förväntansfulla upp tältet utan problem. Här uppe hade hösten hunnit längre, träden hade börjat skifta i olika färger och kvällsljuset var varmare. Vi klädde på oss ett ytterligare lager kläder och plockade med stormkök och råvaror ner till bänkarna vid vattnet. Där svängde vi ihop en enkel, men ljuvligt god, pasta som vi åt i skymningen innan vi klättrade upp för stegen till tältet och kröp ner i sovsäckarna.
Söderhamn-Härnösand-Hemsön-Nordingrå-Ullånger-Färnsvik
Efter en sval natt med en temperatur som sjönk till 2 plusgrader vaknade vi upp tidigt på morgonen, när dimman låg tät över det stilla vattnet. Vi insöp den stilla omgivningen, förundrades över hur en plats kan se så olika ut vid olika tillfällen och tog en liten promenad längs den öde lilla bilvägen. Sedan plockade vi lite lingon och blåbär till den stundade frukosten, fällde ihop tältet och fortsatte sedan norrut.
Alla de stopp vi ville göra hade jag pinnat på Google maps, och lagt in i en karta för att enkelt kunna hålla redan på vart vi och platserna var. Ett mycket smidigt sätt att planera en rutt, vart man än ska.
Något vi märke tidigt var att i början av september har turistsäsongen här uppe tagit slut. Många av kaféerna, restaurangerna och andra besöksmål har stängt ner, livebanden har lämnat de små scenerna och under vandringarna stöter man bara på något enstaka par. För oss som primärt åkt upp för naturupplevelser, utematlagning och lugn gjorde det inget alls, utan kändes snarare perfekt och lyxigt.
Ett besök på Hernö Gin
Drygt två timmar norr om Söderhamn ligger Härnösand och där i krokarna fanns vår första “pinnade” plats; Hernö Gin. När vi körde genom den lantliga idyllen upp längs grusvägen till det prisbelönta destilleriet Hernö Gin förstod vi på lugnet att även denna plats hade börjat stängt ner för mer spontana besök för säsongen. Men, som så ofta när man börjar prata med människor man möter så råkade personen som vi i detta fall träffade på gårdsplanen arbeta på destilleriet. Vi blev insläppta för en tur i lokalen och fick höra berättelsen om hantverksginen från Härnösand.
Vidare mot Hemsön
Efter att ha tackat så mycket för titten hoppade vi tillbaka in i bilen, nu med siktet inställt nordost, mot Hemsön. Hemsön är en bergig ö, med skog och branta stup som man kan ta sig till på bara några minuter från fastlandet med hjälp av en bilfärja som avgår två gånger i timmen nära byn Finsvik. Vi hade läst att det på Hemsön skulle finnas en fin topp, på Hultomsberget, från vilken man skulle ha en vacker panoramautsikt över en del av Höga kusten. Vacker utsikt är ungefär den enda motivering jag behöver för att traska upp för ett berg. Vi navigerade oss fram till en rastplats, ställde bilen och packade ner lite godsaker i ryggsäcken för att kunna äta frukost på toppen. Efter en ganska kort vandring uppåt kom vi till toppen, och kunde beundra den utlovade vackra utsikten. Vi valde ut en klippa där vi slog oss ner och kokade gröt, som toppades med bären från morgonens promenad. Uppe på toppen finns en övernattningsstuga, med eldstad precis utanför, som är fri att låna för en natt i det vilda.
Tunnbröd i Ullånger och ett besök på Gårdsbutiken
Efter den sena frukosten traskade vi ner igen, och åkte tillbaka till fastlandet och fortsatte norr ut. Efter 45 minuter uppenbarade sig Höga Kustenbron majestätiskt i framrutan. Vi svängde av motorvägen och in på rastplatsen för att beskåda bron och den omgivande naturen ett stund innan vi fortsatte mot Sveriges första tunnbrödsbageri; Mjälloms som ligger i Ullånger. Under sommarhalvåret kan man titta in i bakstugan, vi fick nöja oss med (vilket inte alls var så pjåkigt ska tilläggas) att besöka gårdsbutiken och spana in mängder av delikatesser och köpa med urgott både mjukt och hårt tunnbröd bakat på “Mjällomsvis” utav kulturspannmål och på samma sätt som man gjorde förr; för hand och i vedeldad ugn.
Inte långt ifrån Ullånger ligger Gårdsbutiken i Höga Kusten, en - precis som namnet förtäljer - gårdsbutik bland annat fylld med mängder av egengjorda sylter, chutneys, marmelader och saft som gick att köpa med. Under sommarmånaderna har de även öppet sin restaurang och kafé som ligger precis bredvid.
Kvällsmat i solnedgången
Vi hoppade tillbaka in i bilen, och Park4night-appen togs fram och det tog inte lång tid förrän vi hittade en fin plats utmärkt på kartan. Vi körde dit och kom fram till en lugn skogsglänta, precis vid en liten kulle med utsikt över en stilla vik och böljande skogstäckta berg i bakgrunden. Högst upp på kullen stod ett träbord lagom kamouflerat av skogen, som att det växt upp där och var ett med naturen. Vi fällde åter igen upp tältet, hängde ut ljuslyktan och dukade upp för matlagning på träbordet på kullen med den vackra utsikten. En stund senare fick vi sällskap i skogsgläntan av ett australiensiskt kompisar i husbil och en tysk kvinna på cykel som satte sig vid ett bord lite längre bort.
Denna kvällen gjorde vi egna sötpotatisgnocchi, och mumsade under tiden på Mjällomstunnbröd med smör och varm choklad. Vi hann precis äta upp innan solen gick ner, och efter en liten kvällspromenad var det åter dags att krypa upp i tältet och ner i de varma sovsäckarna.
Färnsvik-Norrfällsviken-Docksta
Vi vaknade upp tidigt, packade ihop ganska så direkt och körde mot Norrfällsviken, ett 350 år gammalt fiskeläge med små gulliga röda stugor, båtplatser och en liten strand. När vi kom dit, en tidig morgon i september, låg viken i dvala. Gamla affischer skvallrade om sommarens tillställningar på bryggan, och restaurangernas menyer om måltider som njutits när det var fullt av liv här. Naturen runt omkring själva viken är karg och bergig, och - säger de som kan mycket om det här med geologi - väldigt unik. Det finns vidare fina platser att upptäcka till fots runt i kring Norrfällsviken. Vi promenerade runt en stund, ut på bryggan och in emellan stugorna och njöt av lugnet, innan vi for vidare mot Friluftsbyn som låg dryga halvtimmen bort.
En härlig kväll i Friluftsbyn
Friluftsbyn är lite som ett nav i världsarvet Höga Kusten. Det är en plats att bo på (både för tältning och i stugor), äta på, utgå ifrån till några av Höga kustens mest populära vandringar, uppleva musik och olika typer av events under sommaren - och inte minst träffa andra personer som är ute på upptäcksfärd i naturen. När vi kom fram till Friluftsbyn visade det sig att vi var i princip själva, betalning för tältplats gjordes med swish och sedan var det bara att känna sig som hemma. Det var dags för ännu en frukost, gröt tillagad på stormkök med vacker utsikt (dinkel- och rödbetsgröt med smörstekta kaneläpplen och tahini), denna gång med Gällstasjön framför oss och Skuleberget bakom oss. Innan vi packade ihop vårt kök - för att traska upp för just Skuleberget - passade vi på att fylla ett par tunnbröd med citrusdoftande pumpastomp, kikärtor och masserad grönkål att ha med som lunch.
Vandringen upp till Skuleberget
Till toppen av Skuleberget kan man ta sig på olika sätt. Välj mellan olika vandringsleder eller ta linbanan. Vi promenerade i dryga 90 minuter, i varierande terräng och bitvis rätt så brant. Väl på utsikten var vyn magisk och vi satte oss ner för tunnbrödrulle och fika innan vi gick ner en annan väg. På vägen hem passerade vi en lokalbo som berättade att det inte finns någonstans i världen där det går att lära sig så mycket om den senaste istiden som just i Höga kusten, och det är därför platsen är utsedd till ett världsarv; “en miljö på ett unikt sätt berättar om jordens och människans historia”.
Trötta i kroppen efter timmar av vandring kom vi tillbaka till Friluftsbyn, låg och vilade lite i det så kallade “vardagsrummet” (tänk dig som ett utevardagsrum med träbord och bänkar utplacerade här och var, men tak och pergola, eldstäder och mjuka dynor och filtar att låna) innan vi tvättade oss i sjön, tog på varma kläder och tände en brasa för att började med kvällens matlagning; Gremolatapasta med stekta kantareller tillagad över öppen eld.
Skule-Nordingrå-Söderhamn
Vi vaknade upp till vår sista dag uppe i Norrland, och valde mellan några olika aktiviteter. Edsele gruva och Ulvön fanns båda med på listan över platser att besöka, men då de var några timmar bort, och säsongen innebär att inget skulle vara öppet, valde vi att satsa på ännu en vandring. Denna dag till Slåttdalsskrevan, som är en av Höga Kustens mest populära besöksmål. Vi packade ihop tältet och begav oss mot utgångspunkten för vandringsleden som ledde till skrevan. Promenaden gick längs spångar, över rötter, stenrösen och stundtals upp för kortare branter. Detta tills trots känns det som en vandring de allra flesta kan göra - vi mötte både ett par barnfamiljer och äldre par med hund.
Väl på toppen fick vi njuta ännu en magisk utsikt, en frukostgröt och ett fint samtal med ett äldre par från Bohuslän som återkommer hit upp varje sensommar. Efter frukosten beundrade vi den imponerade skrevan innan vi tog samma väg tillbaka. Det äldre paret från Bohuslän hade bestämt sig för att fortsätta vandringen och ta en längre väg tillbaka till parkeringen, men vi ville besöka en sista plats innan vi for söder ut så för oss blev det samma väg tillbaka. Men, eftersom en väg vandrad från olika håll aldrig blir densamma kändes det som en helt ny väg.
Fikastopp på Rotsidan
Vårt sista stopp, som var ett tips från en annan lokalbo vi träffade under en promenad ett par dagar tidigare (“Det får ni inte missa” sa han, på en så bred dialekt att det faktiskt var lite svårt att förstå), Rotsidan. En plats som påminde om hemma på västkusten, men ändå var något helt annat; karga platta klippor som mötte barrskogen inte långt från strandkanten. Ut från stigen gick trädäck i byggda i symfoni med naturen och eldstäder som bjöd in till matlagning, eller bara en värmande eld.
Här slog vi oss ner och lagade ett av mina barndoms största receptminnen; strövargodis. Dinkelgryn frästes i kokosolja, smör och lite kokossocker och serverades med kardemumma- och kanelstekta äpplen, och lite ringlad tahini på toppen. Efter vårt fikastopp började vi köra söder ut, för att ha färre timmar att köra dagen där på. Vi hamnade på samma plats där vi sovit vår första natt, gjorde upp en lägereld, tände marschaller och satt och läste bok i värmen från elden. Sedan kokade vi en gryta utav grönsakerna som var kvar i vår packning och kröp sedan ner i sovsäckarna för en sista natt i tältet för denna gång.
Hemresan: Söderhamn-Göteborg
Vi vaknade tidigt även denna morgon, fällde ner tältet och började köra söder ut. Vi körde ända till Uppsala, där vi hade spanat in stenugnsbageriet Leijon. En fin kontrast till dagar av grötfrukost mitt i naturen.
Mätta och belåtna for vi vidare, nästa stopp blev Rudenstams Gårdsbutik och Kafé i Huskvarna där vi åt lunch och köpte med närodlade grönsaker och äppelmust från deras egna odlingar innan jag släppte av Emelie hemma i Jönköping och fortsatte de sista milen hem till Göteborg.
Från staden till ångermanländsk vildmark och tillbaka till staden. Det är kontrasterna mellan olika platser, tempo, väder och färger på träden som är några av anledningar till att jag älskar att resa. Och resan till Höga kusten kommer för alltid att sparas i minnesbanken som den där underbart lugna och vackra resan när vi åkte från sensommar till hösten, och tog den med oss tillbaka hem igen.
Slutord
Det finns få saker som tar en så nära naturen som att sova i tält. Att höra ljuden från skogen, havet eller fälten så nära. Att det sista man gör innan man drar ner tältduken på kvällen och öppnar den på morgonen är att andas frisk vildmarksluft och - om man åker från plats till plats - att ha en för dagen ny vy att beundra. Förutom att det känns mysigt, skönt och välbehövligt att skala ner livet ibland, och bara ha det mest väsentliga nedpackat i bilen som för några dagar var vårt hem, så är det en otrolig frihetskänsla att kunna åka från plats till plats, bestämma sig längs vägen var man vill stanna, göra avstickare och vara säker på att man alltid kommer hitta någon plats att fälla upp tältet och sova på. Och med en vanlig bil förblev vi lika smidiga på skogsvägar som tillbaka mitt i staden.
Att ha tältet på taket gör att tiden det tar att både fälla upp och fälla ner tältet är minimal, och dessutom behövde vi inte fundera något över knöliga underlag eller bra platser att fästa tältpinnar i. Plus, att sova på tak innebär automatiskt en fin utsikt, som ni redan vet att jag är väldigt förtjust i. Att åka bil med taktält till och längs Höga kusten är för mig perfekta kombinationen mellan vildmarksliv, frihet och bekvämlighet.
Fortsatt läsning
Insprieras av Thereses fantastiska recept, perfekta för utematlagning här.
Thereses egna tips och tricks för hur du lyckas i uteköket.